Sagan om Industrikompetens |
| Det var en gång en pojke som hette Thomas. Han jobbade på en flygplansfabrik i Östergötland. En dag fick Thomas en ide. Jag vill starta ett företag som ska ge många fabriker möjlighet att gasa och bromsa genom att öka och minska personalen utan att personalen blir arbetslösa och ledsna. – Precis vad vi behöver, sa chefen för fabriken. Thomas fick en påse pengar och några medhjälpare och så började man bygga modeller och relationer. Företaget bildades och fick namnet Industrikompetens i Östergötland. Företaget det växte och fler och fler ville vara med. Det skrevs i tidningarna och det pratades i radio om detta nya och annorlunda företag. Och många ville jobba i detta nya företag som kunde ge både omväxling och nya kunskaper. Man fick träffa nya människor och lära sig nya saker. En dag hade ryktet spridit sig till Mälardalen. Där fanns det en flicka som hette Monica. Hon fick höra talas om Industrikompetens. – Vilken bra ide precis vad vi behöver, sa hon. Jag vill också starta ett likadant företag. Monica fick en lite mindre påse pengar och så började hon också bygga relationer. Modellerna var ju redan klara och kunde användas en gång till. Och Thomas lånar gärna ut sina modeller. Efter ett år så bildades även här ett företag och det fick namnet IndustriQompetens i Västra Mälardalen. Företaget det växte och fler och fler ville vara med. Från hela landet strömmar det folk som vill jobba i det nya företaget. Och Thomas och Monica de träffas ibland och sitter där stolta och jämför sina företag. – Så bra det blir, säger de båda i mun på varandra. – – Snipp, snapp, snut men denna saga är inte slut. Författare: Monica Oldenstedt Den 2001-01-24 |
